Robert Gustafsson – en oväntad räddare

Med den repriserade rollen som Julius i ”Hundraettåringen som smet från notan och försvann” har Iwar Wiklander, 77, knipit sin första Guldbaggenominering, efter 60 år i filmbranschen.

– När jag fick höra att jag blivit nominerad blev jag förvånad, jag fruktade att det var ett misstag, berättar han för Hänt med ett bullrande skratt.

– Men sen insåg jag att det stämmer ju faktiskt, och här är jag nu, ler han.

För Iwar blev denna andra omgång som Julius en riktig pärs då han under inspelningen skadade fötterna och benen till en sådan grad att han hade svårt att stå upp. Men det var inte nog för att stoppa Iwar.

– När regissören säger “Kamera!”, då är man frisk. Och så säger han “Tack!”, då står det en stol bakom mig som mina assistenter har sett till att jag har. Så jag har blivit väl omhändertagen hela tiden, säger han till Hänt.

Och det var inte bara assistenterna som tog hand om Iwar. I Robert Gustafsson, 52, fann han en oväntad räddare.

— Han tejpade min fot, den vänstra som var mest utsatt, men också knäna. Han kan det där. Det är en sorts idrottstejpning som han lärde sig då han var idrottsman. Han var ju tävlingscyklist i många år som ung, så han är väldigt duktig på det.

Iwar är noga med att uttrycka sin tacksamhet för kollegans insats.

– Att han tog sig an det här! För han hade ju annat att tänka på, och vi bodde på olika hotell också. Han kom i taxi till mitt hotell och tejpade, han var fantastisk.

Trots att Iwar fortfarande tvingas gå med käpp på grund av skadan är det inget fel på humöret, och det varma och genuina leendet lämnar aldrig hans läppar. Inte ens då han berättar att han trots nomineringen inte förväntar sig en vinst.

– Egentligen är jag inte alls nervös inför galan, för jag tror inte jag har några utsikter att vinna det här, säger han förvånansvärt glatt innan han tillägger:

– Inte med skådespelare som Micke Nyqvist och Henrik Dorsin i samma kategori. De är jättefina skådespelare som jag beundrar mycket, och jag unnar dem verkligen att vinna.

Ändå finns hoppet där.

– Men skulle jag vinna skulle jag naturligtvis bli överraskad och glad. Då får vi fira, jag och min fru.

LÄS MER: “Robert Gustafsson om sin karaktär Allan: En förebild för alla”

Foto: IBL