Robinson-Klas Beyer om kärlekslivet – är singel
✔︎ Talar ut om kärleken.
✔︎ Nära vännens död förändrade allt.
✔︎ Hemliga karriären få vet om: ”Jag jobbar för polisen”
Klas Beyer blev Klas med hela svenska folket när han tog hem vinsten i TV4:s Robinson 2019. Sedan dess har hans liv förändrats, och i en stor intervju med Hänt berättar han om karriären, kärleken och vad han drömmer om.
Du lär vara en baddare på att formulera dig i skrift, men till vardags jobbar du som byggnadsingenjör. Drömmer du om att gå in till din chef, slå näven i bordet och säga upp dig – och bli författare på heltid?
– Absolut inte! Jag gillar kontrasterna i livet. Jag älskar att jag har ett jobb som är svart och vitt. Det är så tydligt. Jag skapar hem, jag bygger det folk har drömt ihop. Det är fint. Sedan har jag mitt övriga liv som inte är svart och vitt. Där har jag mitt kreativa utlopp. Det är skönt att ha något som håller en rotad. Jag älskar verkligen båda grejerna. Dessutom har jag en trevlig chef. Jag vill inte slå sönder hans bord.
Hur går det med skrivandet i dagsläget?
– Det går bra. Senaste tiden har jag suttit hemma och skrivit väldigt mycket.
Vad skriver du?
– Just nu skriver jag noveller för Storytel. Sedan har jag och en kompis ett skrivprojekt ihop. Och så har jag ett större projekt på gång…
Ska släppa en bok
Är det knepigt att ha flera projekt parallellt?
– Det beror på vad det är, men just nu tycker jag bara att det är härligt. Så länge något är inspirerande så är det bara att köra på.
Är det dikter du skriver?
– Ja, ett av projekten – det jag har med min kompis – är en dikt- och prosasamling. Vi skriver både dikter och prosa och kåserier. Målsättningen är att det ska bli en bok som vi ska försöka släppa i höst. Men vi har inget spikat datum. Han är musiker. Spelar mycket. Jag har mina projekt. Så vi har inget tokbestämt datum. Det måste hela tiden vara lekfullt och inspirerande. Däremot siktar vi som sagt på att få ut boken i höst.
Har det blivande praktverket fått något namn ännu?
– Nej, men Praktvärket är väl bra? Med ä. Sådan värk som bara kommer av rejäl skrivkramp.
Kedjeröker du och dricker rödvin när du skapar dina alster?
– Jag röker inte trots att sjukdomen heter Kol. (Utläses cool, redaktionens anmärkning). Men rödvin tycker jag om!
Sedan en tid tillbaka är du kändis. Känns det trist att inte kunna släppa en fjärt på stan – eftersom allt du gör kan hamna i tidningen?
– Jo, men jag tror att man kan vara det. Sig själv, alltså. Jag tror verkligen det. Jag tror att många människor – generellt – tar sig själva på alldeles för stort allvar. Helt ärligt, det är väl ingen som bryr sig om vad jag gör? Då är det väl skitsamma om jag släpper väder? Jag tar inte så seriöst på mitt eget varande. Jag vågar leva och låter jag inte begränsas av något så kallat kändisskap. Visst, jag kanske är lite mer uppmärksammad än jag varit tidigare, men jag skulle aldrig låta media styra mig. Är det något jag vill göra så gör jag det. Är det något jag inte vill göra så gör jag inte det. Svårare än så är det inte.
Har du fått något dödshot – i Robinsons spår?
– Nej, jag har inte fått en enda dålig kommentar. Sedan ska det tilläggas att jag inte varit inne på Flashback. Det kanske finns där…
Tycker du att media gett en rättvis bild av dig?
– Ja, hyfsat bra. Till 90 procent.
Jag har hört ryktesvägen att du jobbar undercover för polisen. Stämmer det ryktet?
– Jo, jag har ju gjort jobb åt polisen, så…
Vad är det för jobb?
– Jag har transkriberat förhör. Jag gjorde det när Kaj Linna-fallet skulle upp i rätten. (Kaj Linna dömdes 2005 till livstids fängelse för ett mordrån i Piteå 2004. Kaj Linna blev efter 13 år bakom galler frikänd i målet och fick 18 miljoner kronor i skadestånd, redaktionens anmärkning). Så när det här fallet skulle prövas igen så behövde polisen jävligt snabbt någon som kunde transkribera allt som hade sagts i målet. Att transkribera är inget artistiskt uttryck. Man skriver inte bara ner det som sägs, man skriver till och med ner hostningar och tveksamheter. Ord för ord. Så jag skrev ner alla förhör som polisen hade gjort. Allt som hade tyngt i fallet och behövdes ta upp fick jag skriva ner. Det var en jävla massa förhör. ”Här grabben, här har du alla förhör, skriv så det ryker!”
Klas Beyer om svåra lastbilsolyckan
Var det spännande att utföra Kaj Linna-uppdraget eller var det som vilket jobb som helst?
– Det var spännande. Det kändes lite som att jag var mitt uppe i en P3-dokumentär.
Har du träffat Kaj Linna?
– Nej, men jag känner igen hans röst. Den ekar i mitt huvud.
Hur såg ditt liv ut fem-tio år innan Robinson kom in i bilden?
– Då hade jag en snowboardkarriär. Jag åkte snowboard hela vintrarna. Det var inte så jävla lukrativt, men jag älskade verkligen den tillvaron. Den var helt perfekt.
På vilket sätt kan folk i din omgivning tycka att du är lite konstig?
– Jag är väldigt mycket i mina tankar och känslor. Jag lever ut varenda känsla till fullo. På gott och ont.
Kan du plötsligt falla i gråt?
– Ja, absolut. Det är inga konstigheter med det, men det är inte så att jag går på stan och tokgrinar. Om det däremot är något sorgligt som händer så kan jag absolut fälla en tår eller två.
”Sedan har jag gått från att vara i ett väldigt långt förhållande till att inte vara i ett förhållande”
Vad kan man bli förbluffad över – när man lärt känna dig?– Att jag är så fruktansvärt dålig på att cykla. Jag underskattar friktionstalet så jag lutar mig mer än man ska. Det gör att jag faller. Hade det varit uppkörning för att cykla så hade jag aldrig fått kortet.plus_iconRobinson-Klas Beyer avslöjar det avancerade fusketLäs mer
Berätta om en händelse i ditt liv som präglat dig starkt!
– Jag var med om ett dödsfall en gång. Det var när jag och några kompisar var i Australien. Vi skulle åka skateboard nerför en backe. En vän föll och dog. Det satte igång funderingar. Jag har även varit med i en bilkrock. Det var 2008. Jag krockade med en lastbil och hamnade på sjukhus en massa dagar. Allt det här hände på ganska kort tid och det fick mig att fundera väldigt hårt på livet.
Känner dig som en annan människa – efter 2008?
– Ja, absolut. Det gör jag. Sedan har jag gått från att vara i ett väldigt långt förhållande till att inte vara i ett förhållande. Det har också präglat mig mycket. Jag planerar inte längre saker så långt fram. Det är viktigt, tror jag, att bygga drömmar som inte bygger på någon annan människas inblandning. Kalla det känslomål. Låt säga att jag vill ha barn om fem år. Tänk om det inte funkar. Det kanske visar sig att jag inte kan få barn, eller så kan det hända något som gör att jag absolut inte vill ha barn. Då kommer jag ju att stå där med en krossad dröm. Drömmar är föränderliga – precis som vi människor.
Klas Beyer om sina tatueringar
När skaffade du din första tatuering?
– Fyra dagar efter att jag fyllde 18. Då lät jag tatuera en blomma på vaden. En ganska ful tatuering, faktiskt.
Vilken tatuering betyder mest för dig?
– Kvinnotecknet på mitt långfinger som öppnar upp för samtal. Komiskt nog – nej, tragiskt nog – verkar det som att den tatueringen provocerar många.
Hur kom det sig egentligen att du sökte till Robinson?
– Anledningen var egentligen att jag inte hade någon bra anledning att inte söka, så när en kompis frågade fyllde vi i den här ansökan hemma hos henne. Sedan visade det sig att tv ville ha med mig, och då var det bara att fara iväg. Jag menar, jag gillar ju äventyr, så det var inget snack.
Hur många veckor pågick inspelningen?
– Tio veckor.
”Här på hemmaplan har jag ju extremt många fina människor som jag delar allt med”
Berätta om något känslosamt ögonblick på ön!
– Det var känslosamt hela tiden. Ju hungrigare du blir, desto påtagligare blir dina känslor. Som vi tidigare var inne på så har jag nära till mina känslor. Problemet på ön var att jag inte hade någon som jag kunde dela mina tankar med. Här på hemmaplan har jag ju extremt många fina människor som jag delar allt med. Det fanns folk där nere också, men jag visste inte riktigt vem jag kunde lita på. Risken var ju stor att jag skulle bli huggen i ryggen. Enbart den vetskapen gjorde mig sluten.
Du mådde alltså dåligt av detta?
– Ja, jag mådde dåligt av att vistas med mina tankar för länge utan att avbrytas av en riktig verklighet.
Kändes det som att du satt i en isoleringscell på Kumlabunkern?
– Ja, något åt det hållet – fast med väldigt mycket bättre utsikt, förstås.
Landade du på Arlanda med glädje eller förtvivlan?
– Med hunger. Jag gick raka vägen till Max och tryckte i mig ett Max-mål. Jag spydde och gick vidare till McDonalds. Där upprepade sig samma procedur. Sedan gick jag till Alfredos och käkade en pastatallrik.
Vilken är den vanligaste frågan du får av nyfikna människor på gator och torg?
– Utan tvekan: ”Får jag ta en selfie?”.
Vad hette din allra första kärlek?
– Pia.
Vet du hur Pias liv ser ut idag?
– Nej, inte så mycket mer än att hon tränar crossfit.
När fick du senast ditt hjärta krossat?
– 14 november 2017.
Är du en hjärtekrossare?
– Nej, det tror jag verkligen inte att jag är. Jag är för kommunikativ för det, tror jag.
”Så fort man närmar sig kärlek så närmar man sig också potentiell sorg”
Vad tycker du är mest fascinerande med kärleksrelationer?
– Att det på samma sätt som det är så otroligt vackert också kan vara så otroligt hemskt. Så fort man närmar sig kärlek så närmar man sig också potentiell sorg.
Vilken civilstatus har du i dagsläget?
– Jag är singel.
Var din uppväxt att betrakta som normal?
– Ja, det tycker jag. Relativt.
Hur var du som liten grabb?– En förälders mardröm på det viset att jag ofta hamnade på sjukhus med olika brutna kroppsdelar på grund av mitt höga risktagande och min ständiga immunitet mot konsekvenstänk. Jag åkte mer ambulans då än vad Ulf Kristersson åker taxi idag.plus_iconRobinson 2019 – så lever deltagarna efter programmetLäs mer
”Just nu vill jag inte bli pappa”
Var du hyperaktiv?
– Vilket barn är inte det?
Är du mammas eller pappas pojke?
– Oj! Jag skulle nog säga att jag är en egen individ. Jag har alltid varit det.
Vad vill du helst bli: pappa eller miljonär?
– Just nu vill jag inte bli pappa, så jag säger miljonär i så fall.
Vilken är den konstigaste frisyren du haft?
– Shit, jag vet ju vilken, men jag vet inte hur jag ska förklara… Jag hade blonderade spikes.
Var du punkare?
– Njae, men jag gick snowboardlinjen i Tärnaby. Det var så mycket dötid där. Det fanns så jävla lite att göra så jag köpte hårfärg och färgade håret…
Trivs du med din nuvarande lejonfrisyr?
– Ja, flyktiga dagar tycker jag att den är nice. Men samma dag som jag schamponerar mig – och dagen efter – är fruktansvärd. Då står håret står åt alla håll. Jag har ett väldigt tjockt hår. Jag ser ut som ett penntroll.
Är det tidskrävande att ha din frilla?
– Ja, det måste jag faktiska påstå.
Var står du politiskt?
– Humanitärt och jämställt.
Till vilken plats drömmer du dig bort?
– Oftast till fjällvärlden. Det är där jag kan slappna av och andas och bara vara.
Hur hoppas du att ditt liv ser ut när du fyller 50 jordsnurr?
– På ett sätt som jag inte kan föreställa mig nu. Hur ska jag kunna veta hur jag vill ha det om 25 år?
FAKTA: Klas Beyer
Namn: Klas Beyer.
Ålder: 31.
Stjärntecken: Oxe.
Jobbar som: Byggnadsingenjör och författare.
Familj: Stor och utspridd.
Bor: Umeå och Stockholm.
God egenskap: Vådligt känslomässigt engagerad.
Dålig egenskap: Väldigt känslomässigt engagerad.
Gillar: Jämlikhet.
Ogillar: Patriarkatet.
Tittar på: Väggen där min tv en gång hängde.
Lyssnar på: Mina vänner som säger att jag borde ha bättre koll på mina saker.
Besväras av: Att jag så ofta missar på vilken tunnelbanestation jag ska kliva av på. Jag svävar iväg i mina tankar. Helt plötsligt är jag i Mörby centrum.
Framtidstankar: Göra ett större skrivprojekt och börja med simhopp.
FOTO: Erik Mårtensson/TT, Iza Boëthius