Robinson-Raymond om okända relationen med Malin Berghagen
Hänt ringer upp nöjesprofilen och livscoachen Raymond Ahlgren.
Hur står det till, Raymond?
– Det står bra till, tack! Jag har haft en period där jag hållit mig mycket för mig själv, dragit mig tillbaka. Jag har inte mått så bra, helt enkelt, men är nu på väg tillbaka.
På Robinson-ön häromåret åt du sjögurka och fisk med inälvor till frukost. Vad består en riktigt bra frukost av här i Sverige?
– Rostade smörgåsar med marmelad och ost. Jag har precis introducerat det för Lisa.
Vilken deltagare på ön är du gladast över att du slipper ha att göra med – här hemma?
– Katarina skulle man kunna tro. Alltså psykologen, men det är det inte. Katarina må ha gått mig på nerverna, men hon var aldrig falsk. Jag respekterar Katarina, det är viktigt att framhäva det. Däremot fanns det snut på ön. Jag kommer fan inte ihåg vad hon hette, men hon var så jävla falsk. En orm, liksom. Usch, (skratt).
Sedan en tid tillbaka har du en ny flickvän, fotomodellen Lisa Lindkvist, 51. Är hon den äldsta personen du varit ihop med?
– Gud, nej. Lulu Carter är väl 58? Och min ex-fru är 54.
Vad gjorde du och Lisa på er första dejt?
– Vi gick på Spanjorskan, en restaurang på Östermalm.
När äcklas Lisa av dig?
– Ibland, när jag väcker henne på morgnarna, kan jag säga: ”Åh, nu ska jag ha en riktig jäkla morgondiarré!” Jag säger det bara för att driva med henne… Det kanske inte är så hon vill bli väckt.
Hemliga relationen med Malin Berghagen
Vad talar för att ni kommer att åldras och dö tillsammans?
– Allt, kan man säga. Jag kan inte säga något som inte talar för det.
Blir Lisa grön av svartsjuka när Malin Berghagen kommer på tal?
– Nej, hon är för självsäker för att ens gå igång på det.
Hur tighta är du och Malin Berghagen?
– Vi har varit tightast i världen, vi har känt varandra sedan jag var sju år. Vi bodde grannar på Östermalm och gick i samma skola. Jag har känt henne forever. Det finns en gammal, djup vänskap.
Till och från hamnar du i djupa depressioner. Är du född med ett mörkt hål i din själ?
– Ja, det är jag. Jag är diagnostiserad bipolär typ två – och ADHD. På min tid fanns inte de begreppen. Jag fick de nyligen, för kanske tre år sedan.
Vilken typ av tankar plågar dig när du är nere i skiten?
– Det dåliga samvetet gentemot mina barn. När jag mått dåligt har jag inte varit den pappa som jag vill vara.
Har du slagits?
– Gud, nej för i helvete! Men jag kan vara sängliggande i tre, fyra dagar. I mina värsta stunder är jag handikappad. Jag kan inte gå upp och laga frukost, det finns inte på världskartan. Barnen kommer hem och man ligger i sängen…
Fruktansvärda barndomstraumat
Får du fortfarande så djupa svackor?
– Nej, det får jag inte – tack vare hårt arbete med KBT-terapi och traumabearbetning. Jag mår väldigt bra, numera, i jämförelse med tidigare.
Vad har du för trauman i ditt livsbagage?
– Lillasyster dog när jag var två. Pappa blev mördad, torterad till döds i Chile. Vi fick fly landet när jag var sex. Jag blev utsatt för sexuella övergrepp i ett år – när jag var sju i Mexiko. Jag kom till Sverige och blev mobbad och slagen för att jag inte pratade svenska. Jag blev satt på internatskola när jag var tolv.
Har ångesten lett till att du skadat dig själv, fysiskt?
– Ja, jag skar mig själv med en rostig mattkniv när jag var 19, 20. Ärren är synliga än idag. Jag har spräckt skallen mot ett skyltfönster på Hamngatan. Hela skyltfönstret sprack. Sinnessjukt så klart, men all ilska, sorg och förvirring ville ut.
Är dina kompisar glada gamänger eller umgås du i regel med folk som har en skruv lös?
– Jag har inte analyserat min umgängeskrets, men jag är ganska säker på att jag umgås med folk som har både en och två skruvar lösa. Var och en är lite utmärkande, (skratt).
Vad är du trött på?
– Veliga och konflikträdda människor som inte vågar försvara sin ståndpunkt.
Har du turkalsonger?
– Nej, men när jag thaiboxades hade jag ett par värmekalsonger. Med dem på kroppen gick det alltid bra!
Vem i tjocka släkten borde tagga ner?
– Allihop. Alla oroar sig, för allt. Se fan till att oroa dig, liksom. Det är min familj i ett nötskal. ”Hur ska det bli med ekonomin, tänk om någon blir sjuk?” Själv oroar jag mig aldrig. Jag hoppar och så får man se om fallskärmen vecklar ut sig.
Säg tre drömmar som du antagligen aldrig kommer förverkliga!
– Jag kommer nog aldrig lira i rockband, ta SM-titel i thaiboxning och åka Road 66 tvärs över USA på motorcykel. Det kommer nog aldrig bli av.
Slutligen Raymond, vad skulle du välja: somna i Laila Bagges trädgård med en knähund som huvudkudde, dricka handsprit nere på din lokala ölpub eller vara statist i en Beckfilm men bli bortklippt på grund av dåligt uppförande under inspelningen?
– Självklart det sista – alla dagar i veckan! Vilken jävla story att dra, (skratt).
FOTO: TV4/TT