Så gick det sen för skådespelarna i Lilla Jönssonligan
Hänt har sökt svar och tyvärr hittat flera tragiska öden.
✔︎ Dog nyss chockartat 25 år ung – mamman talar ut om sorgen.
✔︎ Blev heroinist och vägde 38 kilo – var med i väpnat rån.
✔︎ Tog sitt liv i källarförrådet – innan planerade bröllopet.
Men bland alla Lilla Jönssonligan-öden hittar vi även solskenshistorier. En blev miljonär och en annan artist… Se hur skådisarna ser ut i dag!
✔︎ Anders Öström fick inte ens komma på audition – blev IT-pedagog
Namn: Anders Öström
Ålder: 35
Bor: Nälden utanför Östersund
Jobbar som: IT-pedagog på en grundskola
Familj: Sambo och ett barn
Spelade: Junior Wall-Enberg i Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen 1996 och Lilla Jönssonligan på styva linan 1997.
God egenskap: Väldigt bra tålamod
Dålig egenskap: Lite snabb på att säga ja…
Vilket är ditt starkaste minne från inspelningen av Lilla Jönssonligan?
– Det är nog gemenskapen bakom allt. Det var mycket som hände mellan tagningarna. Vi spelade pingis och lekte och så där…
Var spelades merparten in?
– I Sundbyberg utanför Stockholm.
Vad var det mest uppseendeväckande som hände bakom kulisserna?
– Måste tänka, det var så länge sedan… Nästan 25 år, jag var bara elva år… Jag har ingen klockren grej. Jo, förresten! I första filmen var vi några som badade i en pool fylld med cornflakes. Jag minns att någon satte upp en slags avskärmning runt poolen för att det skulle bli lättare att städa, efteråt. Det är en sådan där grej jag kommer ihåg. Det såg väldigt konstigt ut när folk stod med sopsäckar och hällde i cornflakes i den där poolen, (skratt).
Vem av de andra barnstjärnorna klickade du bäst med?
– ”Harry”, Fredrik hette han. Även ”Biffen”. Vi sågs ett par gånger efter arbetet, men sedan dess har vi inte hörts mer.
Hur gick det till när du fick rollen?
– Det arrangerades en audition på Eriksdalsskolan. Affischer sattes upp: ”Är du intresserad så kom på audition på torsdag”. Ganska många kom.
Pekade producenten på dig och sa: ”Honom ska vi ha!?”
– Nej, och efter den första audition så blev det fyra, fem till. Den här gången i en studio. En tid senare ringde produktionsbolaget hem, jag tror att det var mamma som svarade. Jag blev jätteglad, så klart.
Blev du hjälteförklarad i klassen?
– Ja, de tyckte att det var väldigt spännande att jag skulle vara med i en film.
Vad hände efter med dig – efteråt?
– Jag sökte till en film men fick inte ens komma på audition. ”Nu blir det inget mer”, tänkte jag. I gymnasiet gick jag industriteknik. Jag är uppvuxen i Stockholm men bor numera i Nälden utanför Östersund. En kompis ringde och sa: ”De behöver folk här”. Jag sökte jobb här och fick det – som IT-pedagog.
Vissa personer som fått tidiga genomslag vittnar om framgångens baksida – depressioner och liknande. Är det något som du känner igen dig i?
– Nej, jag har aldrig känt så. Jag fick inte så mycket uppmärksamhet. Den lilla jag fick har jag aldrig saknat.
Hur ofta blir du påmind om Lilla Jönssonligan idag – 2020?
– I skolan händer det då och då att elever säger: ”Du var på TV i helgen”. Det är rätt roligt, tycker jag.
Vad händer annars i ditt liv?
– Jag håller på att renovera ett hus. Det är långt kvar tills det blir färdigt, men jag hoppas att det blir fint!
◼️ ◼️ ◼️
✔︎ Jonna Sohlmér blev blev heroinist efter tv-succén
Jonna Sohlmér, 36, var tio år när hon med dunder och brak slog igenom som Doris i Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen 1996 och Lilla Jönssonligan på styva linan 1997. Uppståndelsen var total och sista inspelningen ägde rum när Jonna var 14 år. När kamerorna slocknade och applåderna tystnade infann sig en tomhetskänsla i Jonna – ett tomrum hon fyllde med tunga droger.
I tidningen Allas berättar hon öppenhjärtigt om sitt förflutna, om heroin, kriminalitet, blodiga kanyler och överdoser. Inkörsporten till det destruktiva levernet var en två år äldre pojkvän som var heroinist. Då gick Jonna i nian.
– Jag hade redan blivit introducerad för droger. Som 13-åring hade jag snott några öl från pappa och jag hade testat att röka hasch. Tyvärr tyckte jag det var spännande. Det gav mig kickar, berättar Jonna i Allas.
Första dosen heroin fick Jonna att kräkas. Ändå fortsatte hon:
– Jag älskade det från första stund. Det var som att öppna Pandoras ask. Jag blev lugn av heroin, all min ångest försvann och jag ville prova igen och igen.
Jonna gick juristlinjen, men prickar i hennes straffregister för diverse småbrott satte käppar i hjulet i hennes framtida juristkarriär, och hon fick jobb som receptionist och familjerättsjurist på en begravningsbyrå. Efter ett väpnat rån ihop med dåvarande kriminelle pojkvännen greps hon – och gick in i tillvaron som hemlös. Missbruket eskalerade och till slut vägde Jonna endast 38 kilo.
Botten var nådd och vid 25 års ålder tog hon kontakt med ”Sprutbytet” – en institution som erbjöd behandling. Sedan dess har barnstjärnan varit drogfri. Hon huserar i Skåne med kärleken Fredrik, 46, och ett antal katter och hundar. Hon hoppas bli socionom och är uppskattad föredragshållare. På Instagramsidan envanligdag_utan_heroin berättar hon mer om sin kamp tillbaka.
◼️ ◼️ ◼️
✔︎ Fredrik Glimskär är miljonär – på tatueringar
Fredrik Glimskär, 34, spelade Dynamit-Harry i Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen 1996 och Lilla Jönssonligan på styva linan 1997. Precis som övriga barnskådespelare har även Glimskär hamnat på behörigt avstånd från strålkastarljuset. Efter att ha drivit reklambyrå har han snöat in tatueringsbranschen. Sedan några år tillbaka driver han nämligen en bokningssajt där kunderna kan vraka och välja mellan ”seriösa” tatuerare.
Stjärnskådespelaren Mikael Persbrandt pumpade i ett tidigt skede in två miljoner kronor som startkapital, och Fredrik – som själv bär ett antal tatueringar – tror på en lönsam framtid.
– Av alla som tatuerar sig letar 92 procent efter nästa tatuering, konstaterar han i Digital.se.
Trots att åren gått blir Fredrik fortfarande igenkänd. Det har han tidigare avslöjat i Aftonbladet.
– Om man är på en fest eller middag med folk man inte träffat, då säger de: ”Gud, jag måste bara fråga, var det du som var Harry i Lilla Jönssonligan?”
◼️ ◼️ ◼️
✔︎ Buster Moe Söderström blev artist
Ålder: 29
Bor: Täby
Jobbar som: Artist och låtskrivare
Familj: Singel och fri!
Spelade: Vanheden i Lilla Jönssonligan på kollo 2004
God egenskap: Ödmjuk
Dålig egenskap: Perfektionist
Framtidsplaner: Släppa platta och fortsätta med min musik
Hur många jordsnurr var du när du levde rövare i Lilla Jönssonligan?
– Du, nu är det historialektion, (skratt). Den hade premiär på sommaren mellan femman och sexan. Jag var runt elva, tolv år när vi spelade in den. Sedan hade den premiär 2003, om jag minns rätt.
Känns det galet avlägset?
– Nej, faktiskt inte. Trots att det gått så många år så blir jag påmind om det här var och varannan vecka! Jag jobbar med casting på Idol och det händer ofta att kollegor som själva var barn i den åldern säger: ”Visst är det du?” Det är väldigt roligt, faktiskt. När jag var runt 20 tyckte jag att det var sjukt töntigt, men nu är det bara roligt!
Hur kändes det på den tiden att vara på allas läppar?
– Jag hade aldrig gjort något liknande, jag hade en idrottsbakgrund och var inte van vid uppmärksamhet. Men det var sjukt roligt. Framför allt hittade jag min kreativa sida.
Kände du dig som en kung när du flanerade på stan – och folk glodde?
– Ja, faktiskt! Hade jag sagt något annat så hade mina kompisar sagt att jag sitter här och ljuger, (skratt). Alla jag kände tyckte att det här var väldigt ballt. Rätt ofta fick jag köra några armrörelser och det berömda ”Vanheden”-steget.
Fanns det även folk också som tyckte att Lilla Jönssonligan var öken?
– Absolut! Allt ligger ju i betraktarens ögon.
Blev det flera skådespelarinsatsen?
– Ja, fram och tillbaka i några år. Främst reklamjobb och reklamfilmer. Och så några kortfilmer och Justitia på SVT. Sedan smalnade det av utan att jag märkte att det tog slut. Det blev ett naturligt hopp över till musiken. Nu är det den som står i fokus. Om några veckor släpper jag nästa singel. Gå gärna in på Spotify och lyssna på mig där, jag heter Buster Moe. Musiken är som terapi för mig. Jag skriver av mig, det gäller jobbiga uppbrott och liknande.
Har du kontakt med någon av de andra personerna som medverkade i produktionen?
– Conrad som spelade Sickan har jag inte träffat på hur länge som helst, men Anton som spelade Harry har jag träffat med jämna mellanrum. Han är en toppenkille, vi klickade supermycket redan på inspelningen och vi bodde nära varandra. Han har också hittat det kreativa – som konstnär.
Bästa som hänt i ditt liv?
– Karriärmässigt är det när jag 2004 blev signad av Aviciis manager och skivbolag. Shit, det var stort, då fick jag ett kvitto och tänkte: ”Det är det här jag ska fortsätta med!”
Värsta motgången, då?
– När jag gick in i väggen och fick utmattningssyndrom. Jag hade för mycket på mitt bord, det blev väldigt svart på vitt att ”så här mår man när man är utbränd”. Jag var irriterad och trött på folk, jag stängde in mig och ville inte träffa någon. Jag hade noll motivation att göra någonting alls.
Vad väntar runt hörnet, Buster?
– Först kommer min nya platta, sedan ska jag jobba med ett nytt underhållningsprogram som kommer sändas efter nyår. Det är full rulle!
◼️ ◼️ ◼️
✔︎ Hampus Andersson-Gill avled av hjärnblödning – mamman berättar om sorgen
Hampus Andersson-Gill spelade karaktären ”Biffen” i Lilla Jönssonligan på kollo 2004. Men Hampus finns tyvärr inte med oss längre. Hans mamma Marita, 59, berättar för Hänt att Hampus avled i Thailand 2017.
– Hampus blev 25 år och åtta månader, men han var äldre i sig själv än han var på pappret, han var en gammal själ. Hampus föddes för tidigt, han levde precis som att han visste det. Han levde sin dröm, han fyllde sitt liv med så många upplevelser. Han jobbade som snickare ihop med sin pappa redan från när han var elva år, berättar Marita.
Hampus arbetade som dykinstruktör i Thailand.
– Sista gången vi hade kontakt var den trettonde mars. Jag skulle hjälpa honom att boka biljett hem. Den veckan blev han sjuk, han hade ont i huvudet och kroppen och han fick jättehög feber, det gick denguefeber där nere. Sedan blev han så dålig att han svimmade av. Snart hittades han död av en kompis, han hade dött i sömnen. Det visade sig att det var en hjärnblödning, berättar Marita vars mark rasade under fötterna när hon nåddes av dödsbudet.
Några veckor senare fördes Hampus till sin sista vila – på Kjula kyrkogård i Eskilstuna.
– Det var en jättestor, fin och annorlunda begravning. Hela kyrkan var fullsatt. Han hade lärt känna så många människor, han hade berört så många. Efter begravningen hade vi en stor fest där vi firade Hampus liv, fortsätter Marita som tillsammans med Hampus pappa Håkan även arrangerade en vacker minnesceremoni i Thailand.
Kvar i Thailand vilar ett porträttarrangemang av Hampus – på 20 meters djup.
Vem var Hampus?
– Han var den finaste som fanns. Det säger naturligtvis alla föräldrar, men Hampus stod upp för alla. Han var ärlig, han hade ett stort hjärta. Han var empatisk och rolig. Fantastiskt rolig!
Hur går ditt liv vidare, Marita?
– En stor del av mig har dött, jag är fortfarande sjukskriven. Jag trampar i kvicksand, jag vet inte vad meningen med mitt liv är. Men jag är medial och min tro och övertygelse är att själen inte dör, den går vidare någon annanstans. Hampus hade ett högre syfte och han är här massor. Han pratar till mig via låtar och musik, det är som att han finns kvar. Det är en stor tröst, men saknaden att aldrig mer får prata eller krama honom, den smärtar. Vissa dagar är nattsvarta.
◼️ ◼️ ◼️
✔︎ Micke ”Svullo” Dubois tog livet av sig – i källarförrådet
Komikern Mikael Dubois – som framför allt gjorde sig känd som gapige nationaltönten Svullo – medverkade i Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen 1996 och Lilla Jönssonligan på styva linan 1997 i form av karaktären Loket.
Framgångarna till trots mådde Mikael mentalt uselt. Den andra december 2005 hittades han död i sitt källarförråd. Mikael hade begått självmord, 46 år gammal.
Undertecknad hade ett långt samtal med Mikael – strax före hans hastiga bortgång. Han meddelade då att han drabbats av diabetes.
– Blodsockervärdet är skyhögt, det måste ner. Jag har käkat jävligt gott i mina dagar, jag har vägt 120 kilo. Nu har jag ändrat mina matvanor helt. Jag får leva sunt resten av livet, sa.
När undertecknad frågade Mikael om han och hans kärlek Gitte var gifta svarade han med ett skratt:
– Nej, men vi ska. Det har vi planerat länge. Nu har vi bara den här biten att jobba, med mig. Jag ska få bukt på det här, vi ska få ner mig till en liten räka.
Kort därpå lämnade Mikael jordelivet och lite längre fram satte Gitte ord på sina känslor.
– Saknaden är livslång. Jag saknar honom framför allt som pappa till mina barn. Han var en fantastisk pappa. Det var en fröjd att se honom tillsammans med barnen, förklarade hon gripande.
Mikael vilar på Solna kyrkogård utanför Stockholm.
◼️ ◼️ ◼️
✔︎ Lasse Kronér drömmer fortfarande mardrömmar om filmen
Namn: Lasse KronérÅlder: 56Bor: GöteborgJobbar som: Artist och låtskrivareFamilj: Två utsökta döttrarSpelade: Poliskonstapeln Pinnen i Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen 1996God egenskap: SnällDålig egenskap: För snällFramtidsplaner: Skriva en ny tv-serie
Vilket är ditt starkaste minne från inspelningen?
– Jag hade bara gjort några småfilmer och kände mig som norra Europas sämsta skådespelare. Första scenen som jag skulle spela in var klart värst. Jag hade en ganska lång harang som jag skulle säga. Framför mig stod bara en massa kända personer: Jerry Williams, Mona Seilitz, Loa Falkman och Claes Månsson som är min älskling på jorden. Förutom dem fanns det en massa statister och filmfolk i lokalen. Jag var så nervös att jag tänkte: ”Åh, fy fan, nu dör jag på riktigt, det här är det sista jag gör i livet!”
Fick du ris eller ros, Lasse?
– Är det en seriöst ställd fråga, på riktigt? Min filmkarriär tog ett ganska abrupt slut där! Däremot är det jävligt roligt att göra talroller i Disneyfilmer. Där är jag mer eller mindre hemma – när jag får använda rösten.
Har du fortfarande mardrömmar om Lilla Jönssonligan?
– Ja, så sent som för förra veckan…
Foto: TV4, TT, Instagram, Privat