Så lever tv-bärgarna från tittarsuccén idag

2015 började reality-serien ”Vägens hjältar” i Kanal 5. Sedan 2018 går även ”Frusna vägar” i TV3. Idag har många av tv-bärgarna blivit kända profiler och Hänt har kollat upp hur det förändrat deras liv.

Bertil ”Berra” Silwing, 63, Vägens hjältar, Stockholm

Berra har jobbat i mer än 40 år som bärgare och med sin schnauzer Signe, 3, blivit en älskad profil i Vägens hjältar. Tillsammans har team Berra & Signe en lugnande effekt. De kan ge haveristerna hjälp såväl med bilen och sprida lugn i traumatiska situationer. Själv tycker han inte det går att överskatta sin trogna följeslagare Signes betydelse:

– Hon är väl den enda hunden som har en egen tv-serie höll jag på att säga, men det är nästan så. Jag hade min andra hund Doris med förut. Hon gick bort vid 13 års ålder. Doris hade världens första bärgar-legitimation för hund, och jag får se om jag gör ett likadant passerkort till Signe. Det känns som att hon redan har växt in i rollen som bärgarhund.

Bärgar-Berra, som han kallas av fansen, säger att han märker att realityserien haft stort genomslag, att mycket har förändrats sedan Vägens hjältar hade premiär 2015:

– Numera blir man igenkänd även utan hjältedräkten på, när man går runt i det. Det spelar ingen roll vilken stad man är i, eller i vilken situation man befinner sig. Det finns alltid nån som känner igen en. Men jag tycker bara det är roligt att få uppskattning. Det är vänliga dunkar i ryggen och alla tycker det är bra. Det är ingen som skäller på en för att man varit dum.

Han förklarar att det inte är något problem för honom med uppmärksamheten, även om han skulle råka ha en dålig dag:

– Jag pratar gärna med alla, är en öppen person och har alltid varit det. Jag håller gärna upp dörren åt folk och är artig, säger god dag och adjö.

Berra fortsätter:

– Det blir mycket selfies ute på stan, men nu när det är coronavarning får man försöka hålla avstånd. Dom får gärna ta ett kort av oss en bit ifrån istället, och om de tar en bild av sig själva och jag står ett par meter i bakgrunden så funkar ju selfie-grejen också.

Väldigt många hör av sig till honom:

– Tyvärr kan jag inte ställa upp och prata med alla, men många barn gillar den här serien, så jag får mycket teckningar på bärgningsbilen, mig och hunden, och det är jättekul. Jag samlar allt sånt i en pärm hemma. Sen brukar jag skicka tillbaka autografer och bilder om dom vill ha det. Det hjälper bärgningskåren till med också.

Berra är gift sedan länge med Isa, 63, har två vuxna söner och två barnbarn, så han är ointresserad om kvinnor hör av sig och är intresserade på ett mer intimt sätt.

– Det är väl medaljens baksida kan man säga, men jag är ju en gammal gubbjävel på 63 år, så jätteattraktiv är jag inte på den marknaden. De får ha förståelse för att jag är gift. Det är klart att jag har råkat ut för några såna här stalkare på nätet, men då blockerar jag dom, tar bort dom från Facebook och Instagram. Men det är väldigt lite sånt. De flesta uppskattar en bara och tycker att man är trevlig, förklarar han.

När han inte jobbar har Berra ett hus på Gotland dit han brukar åka för att slappna av. Han har tidigare engagerat sig i både ungdomsfotboll och racing, men konstaterar:

– Jag har minskat ner på fritidsintressena. Huset på Gotland tar det mesta av tiden. Jag åker dit och slappnar av var tredje vecka. Sen är det mycket hundliv. Jag är promenerar minst två timmar varje dag. Det håller en i ganska bra trim. Och så åker jag på lite hundträffar och lite event för Assistancekåren.

Han gillar att jobba med händerna, har renoverat hela huset på Gotland själv och har ett par bilar på Gotland som han mekar med.

– Jag brukar säga att jag har gått ner på heltid, för bärgare jobbar ju jämt, skämtar Berra.

Detta eftersom han slutat jobba nätter och helger och nu mer sköter driften av företaget.

– Sen när det är mycket att göra så hoppar jag in och kör som bärgare, så jag får omväxling i jobbet. Jag har ingen egen bärgningsbil längre utan hoppar in där det behövs.

Jag såg att du har blivit docka och nyckelring också?

– Actionfigur heter det. Hahaha. Det var så roligt. Det var ett barn som fick en sån där. Så klämde han på den och sa: ”Mamma. Actionfigurer ska vara i hårdplast” Jag var först med det där och gjorde några såna där på skoj när vi började med Vägens hjältar. Då började alla reta mig och säga: ”Varför ska du vara en docka då?”, men jag svarade: ”Jag är ingen docka. Jag är actionfigur. Det är jag och He-Man” Det har blivit en gimmick, att det är actionfigurer, inget annat. Signe har också en egen actionfigur, och de säljer tydligen bra på Jula, så det är roligt, även om det inte är något jag får royalties för, utan en produktplacering. Det gynnar oss allihopa på Assistanskåren.

Vad gäller framtidsdrömmar är det rätt enkelt:

– Jag vill få ett lyckligt slut på livet. Jag har haft ett bra liv, haft roligt och är en glad skit. Så jag hoppas få fortsätta vara glad resten av livet och få en schysst ålderdom, orka göra vad man vill, inte bara hamna någonstans. En frisk ålderdom är vad jag önskar mig. Jag behöver inte sitta på krogen eller åka till Thailand. Jag åker till Gotland och har det bra hemma. Man ska ta livet med en klackspark och inte gå igenom en massa sörja, som Robert Broberg sa.

Pelle, 59, Vägens hjältar, Stockholm:

Pelle har även han varit med i Vägens hjältar sedan starten 2015. Orsaken till att han inte vill skriva ut sitt efternamn är att han är mån om sitt privatliv, trots att han för det mesta bara tycker det är trevligt när människor kommer fram och vill hälsa då de känner igen honom från tv.

– Det är nästan odelat positivt. Folk är trevliga och glada, även om det så klart kan vara jobbigt om jag sitter på en restaurang och äter middag, om någon kommer fram mitt i maten och ska prata.

Han jobbar inte för Assistancekåren, utan för Vägassistans, och har därför inte någon egen docka eller ”actionfigur”. Han känner dock inte att det är något han saknar, trots att hans tre vuxna döttrar har tjatat på honom om att de vill att även han ska ha en sån.

– Men en sak jag hoppas vi kan satsa på är att göra leksaksbilar. Det finns en väldig efterfrågan från barn på att få såna här gula Vägassistans-bilar som leksaksbilar. Det kanske vore en bra grej, säger Pelle.

Det han tycker är viktigt med Vägens hjältar är framför allt att det bidrar till att skapa bättre trygghet på vägarna:

– Jag tycker ändå att det är ganska många som har fått upp ögonen lite för situationen för oss som jobbar på vägarna. Det är ju inte bara vi, utan även ambulanspersonal, räddningstjänst och polis om det skett en olycka. Och det är samma sak för alla som jobbar med vägarbeten över hela Sverige. Så en av tankarna med att skildra det här jobbet är att visa hur farligt och oskyddat vi lever i vår jobbvärld. Det är många som har börjat hålla ner farten bättre, men även många som inte gör det, så det måste vi visa på hela tiden.

Även Pelle har fått en hel del fans genom åren:

– Jag har haft kvinnor som flirtat med mig så klart i olika sammanhang, men inte fått någon riktig stalker på halsen ännu, även om det är klart att man får lite konstiga frågor från både killar och tjejer då och då. Framför allt en massa frågor de tycker jag ska svara på, som jag egentligen inte kan svara på. Men det blir väl så om man är en halvoffentlig person.

Frågorna är oftast trafikrelaterade, men avancerade. Pelle skulle så klart kunna googla fram svaren, men undrar varför hans Instagramföljare inte kan göra det själva. För det är framför allt via sitt Instagramkonto han har kontakt med fansen. Och på frågan om hans medverkan i Vägens hjältar gett mersmak, om han skulle vilja göra mer tv, svarar Pelle:

– Jag är inne på min tionde säsong av det här och har varit med från början, så jag är ganska mätt, känner mig ganska klar med det på ett sätt. På ett annat sätt är det kul att vara med och visa verksamheten. Att göra någon annan sorts tv vore kanske kul. Mina döttrar tycker att jag ska vara med i Let´s dance, men jag vet inte om det är något för mig direkt. Jag är inte så dansant.

Pelles stora fritidshobby är fotografi och han brukar promenera runt och ta stadsbilder i Stockholm med en kompis. Sen plåtar han mycket fordon också.

– Jag gillar att fota bilar, motorcyklar och lastbilar åt folk, och har sålt en del verk i reklamsyfte åt folk, när de vill ha snygga bilder till visitkort och sånt.

Har du inte funderat på att ställa ut dina bilder?

–Jag kanske har nån dröm om att ha en utställning i ett galleri nån gång. Vi får väl se när pandemin är över.

Någon fru eller sambo har Pelle inte för tillfället.

– För närvarande är jag singel och jag har varit det ganska länge. Jag både trivs med det och saknar någon. Det är dubbla känslor. Man blir bekväm med mycket när man är singel och kan göra vad man vill, men samtidigt så känner man sig ibland väldigt, väldigt ensam.

Att träffa någon kvinna som har börjat gilla honom på grund av Vägens hjältar tror han dock skulle kännas lite konstigt. Blir han kär så blir han helt enkelt.

Karin Jedselius, 35, Vägens hjältar, Örebro:

Sedan fyra – fem säsonger tillbaka är Karin med i Vägens hjältar, och hon märker framför allt via sociala medier att hon blivit känd från tv.

– Det har ökat på enormt med följare och många skriver till mig också. Än så länge får jag vara ganska privat på stan däremot, vilket är skönt. Så länge jag inte går i arbetskläder, för då blir jag genast igenkänd.

Hon har även fått en hel del förfrågningar om samarbeten från olika företag:

– Det största samarbetet jag har är med Continental däck. Jag är ambassadör för deras lastbilsdäck, men har även en del mindre samarbeten.

Karin har alltid älskat bilar och körde timmerbil innan hon blev bärgare. De senaste åren har antalet kvinnor kör lastbil ökat mycket. Inom bärgningskårerna är det dock annorlunda. Hon är fortfarande en av ytterst få kvinnliga bärgare.

– Jag vet faktiskt inte varför det inte finns fler kvinnor inom bärgningen. Det kanske beror på att det krävs lite mer än att bara vara chaufför. Man ska ha ett intresse för själva bilarna. Sen lär man sig med tiden om man är nyfiken och intresserad, men körning är bara den lilla delen av jobbet.

Något hon tycker är kul är att många yngre tjejer hör av sig till henne och vill ha autografer. Hon tycker inte det är lika kul med alla män som sett henne på tv och försöker ragga upp henne via nätet:

– Så är det också så klart. Det är väldigt mycket man får sålla bort tyvärr, men det kommer väl på köpet på något vis. Det är tråkigt att det ska behöva vara så, men har det gått så långt att det blivit obehagligt så har ingen fortsatt efter att jag påvisat att jag inte är intresserad. Peppar, peppar…

Privat har Karin dottern Tuva, 11, och sonen Charlie, 6, från ett tidigare förhållande. Dessutom har hon precis blivit sambo med pojkvännen sedan ett drygt år tillbaka, Marcus Lindblom, 32.

– Vi har varit tillsammans på distans i över ett år, men han kommer från Jämtland från början och har precis flyttat hit från Östersund. Det har varit en väldig massa pendlande tidigare, lite upp och ner, men kul att testa på att ha ett distansförhållande också.

Marcus är en duktig snickare och hade inga problem med att skaffa jobb i Örebro. Faktum är att han redan hade fått nytt jobb då han väl bestämde sig för att flytta ihop med Karin. Några planer på att skaffa fler gemensamma barn har paret däremot inte:

– Jag känner mig ganska färdig där, och han är nöjd också.

Det Karin tycker är roligast med bärgning är att ingen dag är den andra lik:

– En tråkig dag på jobbet är det bara punkteringar, men oftast finns det mer att göra. Själv kör jag helst tungbärgningen och den är alltid rolig. Det är en utmaning och jag behöver utmaningar för att tycka det är kul. Sen får man träffa mycket folk, och man är ju en hjälte där ute. Kunderna uppskattar när man kommer.

Hon säger att det märks att Vägens hjältar har gått länge på tv:

– I början var det ingen som förstod när man kom med ett filmteam, men nu vet de flesta vad det handlar om och många säger ”Där kommer hon som är känd från tv” eller kanske frågar ”Varför har du inte filmteamet med dig?” Dom snyggar till sig lite extra när bärgaren kommer numera, och det är roligt.

Det har faktiskt varit på tal att även Karin ska bli nyckelring och actionfigur på Jula, men företaget som gör de produkterna är än så länge lite reserverade:

– De ser ju att folk vill ha den, och det har pratats om det, men många får mycket skit för att göra just kvinnliga dockor. Det är väl därför de varit tveksamma.

Men dockorna är väl mer gosedjur än Barbies?

– Ja, precis. Det har jag sagt också. Och det finns ju ingen anledning för dem att göra mig som något annat än en sån där. Och jag får själv höra det hela tiden: ”Varför finns det inte på dig? Varför är det bara gubbarna?”

Kent Jonsson, 65, Frusna vägar, Åre:

Kent driver både bärgningsfirma, en bilplåt och billackeringsfirma, samt en biluthyrning och ett däckhotell med sina två vuxna söner. Han har varit med mycket i programmet sedan starten 2018, blivit en riktigt folkkär profil och berättar att nästan alla han möter på vägarna känner igen honom. Kent får ofta skriva autografer:

– Jag har till och med fått skriva autograf på ett par trosor… men de var oanvända. Det var en kompis som hade köpt ett par trosor han skulle ge bort och samla ett gäng autografer på. Och armen på nån jacka har jag skrivit på också.

Han fortsätter:

– Jobbet har blivit helt annorlunda efter Frusna vägar. Det är svårt att fatta hur stort det är. Jag har både blivit nyckelring och en lite större figur på Jula också. Och dockorna är populära. Jag har med mig såna där, så är det barn med brukar de få en.

Det kommer ofta fram kvinnor som vill ta selfies, om inte till sig själva, så för att de har barn eller barnbarn de ska skicka dem till. Men även om det finns ett intresse från det andra könet är inte Kent intresserad eftersom han är stadgad med sambon Elma Näsberg, 62, sedan länge:

– Jag har haft samma kärring i 40 år, så det är inte intressant. Men det är klart det dyker upp såna som är intresserade. Å andra sidan får en kriminell som åker in i fängelse också en massa erbjudanden, så jag vet inte hur stolt man ska vara över att de där inviterna.

Har du fått anbud om andra tv-grejer eftersom du är så uppskattad i Frusna vägar?

– Nej. Jag väntar på Let´s dance och sånt där. Det dyker väl upp så småningom.

Skulle du vilja vara med i Let´s dance?

– Haha. Nej du, det var mer ett skämt. Det kan jag faktiskt inte uttala mig om.

Men skämt åsido säger Kent att kändisskapet gjort jobbet lättare på flera sätt:

– Folk kör lite försiktigare faktiskt. När dom kommer förbi när man står och bärgar idag vinkar dom glatt. Förut kunde det vara att de hytte med näven och skulle stressa förbi. Sen är det klart att det fortfarande finns folk som inte kan sakta ner. Det kommer man nog aldrig bort ifrån, för dom har inte dom cellerna i skallen, men på det stora hela har det blivit bättre.

Med sitt stora vita hår och skägg får Kent också varje år många förfrågningar om att vara jultomte.

– Jag är jultomte på ett antal ställen varje år. Det är ett par tre hotell jag är på och en julmarknad. Men det är klart jag får fler privata förfrågningar efter att ha blivit känd från tv. Det är många som hör av sig. Jag får säkert 30 förfrågningar om året numera, men det går ju inte. Det handlar om avstånd också. Man kan inte fara 10 mil bara för att vara tomte en kvart.

Kent fortsätter:

– Barnen vet ju att tomten finns, men att han bara är tomte en dag om året, och att annars kör han bärgare. Haha. Och barnbarnen är jättestolta och säger: ”Våran farfar är den riktiga tomten”.

Vad gäller framtidsdrömmar finns det en sak Kent verkligen skulle vilja göra:

– Åka till Amerika och köra Harley. Sen skulle jag även vilja åka igenom England, Skottland och Irland. Jag har haft många motorvcykel-semestrar, kört Österrike, Italien, Schweiz, Holland, Belgien, Frankrike, Norge, Danmark och England. Jag har en Harley Davidson Road King, och en raritet, en 1953:a Servi-Car, samma motorcyckel som Bud Spencer körde i filmen ”Supersnutarna”. Det är en ganska säregen maskin.

Stefan Holmgren, 57, Frusna vägar, Örnsköldsvik:

I reality-serien har Stefan framför allt gjort sig känd som en glad och munter prick, och han fick tidigt epitetet Sveriges gladaste bilbärgare. Förutom Frusna vägar har Stefan figurerat i ett antal videoklipp som blivit virala på nätet.

– Det är roligt att folk tycker om mig, och jag får mycket förfrågningar på alla sociala medier som finns idag, berättar Stefan.

Exakt hur många följare han har i respektive sociala medier är dock lite oklart:

– Jag vet inte riktigt hur många det är, men på Instagram nu senast såg jag att jag hade 158 stycken som jag inte hade godkänt. Det är många, det är det. Och det är kul att bli igenkänd. Det är inga problem. Det har bara varit positiva grejer än så länge.

Dock kan han tycka det blir jobbigt att folk nästan dagligen kommer fram och vill diskutera eller prata om något han gjort i Frusna vägar:

– Det blir lite som att man får jobba dygnet runt, men jag brukar bara berätta som det är när de frågar saker, så det är inte så komplicerat. Man lever ju det här nästan dygnet runt ändå i bärgningsvärlden.

Stefan är sambo sedan länge med Linda Persson, 47. Han och hon har tre barn var sedan tidigare förhållanden. Stefans barn är alla vuxna. På frågan om Linda inte lätt kan bli svartsjuk, eftersom han fått en hel del kvinnliga beundrare, så svarar Stefan:

– Jo. Det har väl varit lite funderingar ibland, men det går bra. Det är bara å säg att det är lugnt, även om en del ju kan gå till överdrift.

Han har inte fått skriva autografer på trosor som Kent, men kontrar med:

– Det har vart en jag skrivit på översidan av bröstet i alla fall.

Precis som Kent och Berra finns även Stefan som nyckelring och mjuk actionfigur på Jula, och han brukar få assistera en del kunder som har honom i dockversion:

– Det har hänt. Det är mycket lastbilar som har mig i framrutan, för jag körde tradare i 20 år innan jag blev bärgare. Så man känner mycket folk som har skaffat dockorna, eller gosedjuren som de säger, även om jag ju nu inte är något djur. Haha… Men det roligaste var nog en kompis son som började skolan i höstas. Läraren hade sagt till alla i klassen att de fick ta med ett gosedjur och ha i skolan så att de skulle känna sig lite mer trygg. Alla kom med nallar och grejer, men han tog med sig mig.

Vad gäller inspelningarna av programmet har Stefan haft samma fotograf som följt honom sedan starten för tre år sedan, så han säger att han ofta glömmer bort att kameran ens är där, att det blivit som en naturlig del av jobbet att någon filmar.

– Det är verkligen inte så att jag tänker i förväg att jag ska göra eller säga något framför kameran, utan allt jag säger och gör kommer naturligt efter vad som behöver göras i situationen. Jag sköter mitt jobb och svamlar på som vanligt. Filmaren sköter sitt jobb.

På fritiden gillar Stefan att bygga grejer, att snickra, och han har en stuga i Hammarnäs där han är mycket på vintrarna och kör skoter. Han är nöjd med tillvaron och känner inte att han behöver stressa för att uppleva eller göra något särskilt mer i livet:

– Jag trivs bra med det jag har. Huvudsaken är att man får vara frisk i några år till. Jag blir 58 år 1 april, så jag är ju ett aprilskämt hela jag.

Daniel ”Danne” Söderberg, 23, Frusna vägar, Örnsköldsvik:

Danne utbildade sig från början till lastbilschaufför och maskinist, har kört både långtradare och tankbil, men tyckte med tiden att det blev aningen monotont att bara köra fram och tillbaka genom Sverige med last. Han fick chansen att praktisera som bärgare under ett år, gjorde det och fastnade snabbt för jobbet.

– Det är lite annat det här, händer nya saker varje dag, och så är det roligt att få lösa lite problem, vara lite som en servicemamma, säger Danne.

Han är något av en adept till Stefan i Frusna vägar och tycker det varit uteslutande positivt att synas på tv:

– Ja för fan, det har varit skitroligt. Det är inte så att jag får skriva så mycket autografer när jag är ute på jobb, mer folk känner igen en och tycker det är kul, dom man gör jobb åt och så.

Danne tror däremot inte att han blivit så känd att de kommer att göra nyckelringar och dockor av honom på Jula, som med de äldre kollegorna:

– Jag har inte varit med lika mycket som dom i programmet, eftersom jag även haft mycket annat för mig. Så chefen Stefan är ju mer känd. Och jag vete fan om jag vill ha nån egen nyckelring.

För närvarande är Danne singel. Han kan erkänna att hans tv-medverkan kan gjort det lättare att träffa tjejer, men med vissa förbehåll:

– Det är inte så att jag använder det som någon raggningsreplik, utan dom brukar nämna det först. Men nog är tjejerna intresserade. De ställer mycket frågor och så där, för det är ju ett ganska populärt program häruppe. Så nog blir jag igenkänd även om det inte går hem hos alla. Men det har blivit mer aktivitet på den fronten.

Du ska inte åka iväg på någon barturné med Mikael Brinkenstjärna då?

– Haha. Nej. Det tror jag nog är några säsonger bort även om det är högt rankat, det här programmet.

Vill du göra mer tv efter Frusna vägar?

– Nej. Jag är nog ingen naturbegåvning för det direkt. Man gör bara sitt jobb och så är dom där och dokumenterar det. Jag jagar ju inte tv-teamet precis.

Så du är inte sugen på att vara med i Så ska det låta?

– Inte Så ska det låta. I så fall ska det vara Farmen eller nåt. Det är ju ett roligt program att titta på, och nog skulle jag kunna tänka mig att vara med där.

Vad gäller framtidsplaner säger Danne:

– Jag har inga planer på att bilda familj eftersom jag är så ung fortfarande. Det mesta jag vill göra nu handlar om att skratta och ha roligt. Men siktet är inställt på att skaffa en fjällstuga, så man får komma upp i fjällen, koppla av lite grann, köra snöskoter och dricka öl. Det är livet. Att komma tillbaka efter en lång skotertur, sätta sig i fjällstugan och dricka en öl. Det är en jävla bra kombo. Jag vill bara njuta och har roligt. Familj får man skaffa när man gjort allt roligt man ska göra, när man känner sig nöjd.