Sverker Olofsson avslöjar varför han lämnade SVT efter 23 år

Sverker Olofsson är en av de riktigt stora legendarerna i tv-tablån. Konsumentprogrammet ”Plus” har för evigt blivit en del av den svenska folksjälen. För Hänt berättar Sverker om sitt nya pensionärsliv i de norrländska skogarna – och vad som hänt med den berömda tunnan.

Hur står det till världens bästa Sverker?

– Det är skitbra. Skamligt bra! Samtidigt märker jag att jag blir äldre. Fötterna rör sig inte i lika snabb takt som förut. Inte huvudet heller skulle jag tro, men jag är jävligt lycklig över att jag får vara frisk. Vilken jävla kalastur! Jag behöver inte ens äta något piller. Synd bara att fötterna inte rör sig lika fort, som sagt. Där kan tankarna fara när jag ligger vaken om nätterna.

Vad är din påtagligaste gubbvarning?

– Där har jag ett par grejer. För det första blev jag väldigt stressad när jag första gången fick ett myggbett på flinten. Det kommer, vet du. Sedan är jag livrädd för att jag ska börja lukta pyton. Kroppsmässigt, alltså. Du vet, det värsta som finns är ju gamla gubbar som luktar dåligt. Det är kanske inte det värsta, men det är i alla fall inge kul.

Vad är det bästa med pensionärslivet?

– Då måste man väl ändå säga att det absolut bästa är att man faktiskt får tid att ägna sig åt sig själv och sådant man tycker om – och sådana man tycker om. Det har ett oerhört värde. Man kan välja bort det man inte vill göra. Jag får rätt mycket förfrågningar om att hålla i olika grejer, men jag kan alltid tacka nej om det är något jag inte har lust att läsa in mig på eller något jag inte vill ha en koppling till. När man slutar jobba får man väldigt mycket tid. Är man då i mitt skick så kan man fylla den tiden med det man tycker är roligt och viktigt. Pensionärslivet har väldigt stora möjligheter.

”Tunnan är min bästa vän genom livet”

Vad från din yrkeskarriär gör dig vansinnigt nostalgisk?

– Det är ju tunnan. Fan, jag får tårar i ögonen när jag tänker den. Tunnan är min bästa vän genom livet. Det går inte att komma ifrån det. Jag kan bli väldigt nostalgisk när jag tänker på den. För det första var den så jävla snygg. För det andra var den så vansinnigt effektiv. Idén var så sabla smart! Du vet, nu är det tio år sedan jag programledde Plus, men det går inte en dag utan att någon säger något om tunnan.

Och nu står den i ditt arbetsrum där hemma?

– Ja, så jag tittar på den mest hela tiden. Sedan ska du veta att det finns en tunna till. En stand-in. Den står som selfiestaty på tv-husets gård i Umeå. Den står där som ett betongfundament. Folk kan gå fram och ta selfies.

Kan du tänka dig att leda något nytt tv-program?

– Nej, nu är det slut i rutan för min del. Det måste man inse. Jag har passerat 70. Det hade bara blivit fånigt om jag fortsatt och trott att jag kunnat åstadkommit något… Jag menar, något slags självbevarelsedrift måste man ju ha kvar. Det finns en gräns. Allt annat vore jävligt riskabelt. När jag bad om att få sluta med Plus var det ett av de grundläggande skälen som jag sa till min chef. Jag kände att jag inte längre var lika vass som jag en gång varit. ”Nu drar jag mig ur innan jag tappar stinget”, tänkte jag. Däremot hoppar jag ibland in som programledare i Ring P1. Det är väldigt roligt, och där har jag stor nytta av min livserfarenhet. Ring P1 är jävligt roligt att köra ska du veta.

Hur långt bort i obygden bor du?

– Det beror på vad man har för utgångspunkt. Om du har Umeå som utgångspunkt så bor jag 25 kilometer därifrån. Om du tittar på Vännäsby så bor jag mitt i smeten.

Är Vännäsby en stad?

– Nej, fan heller! Det är en by. En vacker by med kyrka och allt. Det är i Vännäsby som Vindelälven och Umeälven rinner ihop. Det är bedårande vackert. Vännäsby är ett oövervinnerligt ställe.

Ingår du i byalagets jaktlag?

– Nej, men jag har en kusin som jagar. Han brukar vara snäll. Vartannat eller vart tredje år får jag följa med när han jagar. Då sitter jag med på fikat i skogen eller så sitter jag uppe i jakttornet. Jag skulle däremot aldrig drömma om att skjuta en älg. Det pallar jag inte.

Det gör Sverker Olofsson nu

På vilket sätt utmärker du dig i byn som du bor i?

– Jag utmärker mig inte på något sätt. Möjligen att jag brukar bli tillfrågad om att leda årsmötena. Det är ett trevligt sätt att träffa alla grannar på.

Vilket årtal vill du gärna leva en gång till?

– Jag har alltid hävdat att den bästa tiden i livet är mellan 50 och 60, så jag skulle säga året när jag fyllde 55, vilket jag inte kommer på så här i brådrasket. Men 55 är en väldigt bra ålder. Man är fortfarande alert och stark i kroppen. Man har kommit så långt att man kan tagga ner allt som har med karriär att göra. Och så testosteronet… Man coolar ner sig. Det är inte fel ska du veta.

Vad är ditt expertområde innanför husets väggar?

– Det är att bygga. Nu senast byggde jag om en del saker som har med toalett och sådant att göra. Däremot är jag korkad när det gäller elektronik. Så fort något ska installeras i datorn måste jag ringa någon av mina smarta kompisar. Gör jag inte det går det på tok.

Vilka tidningar läser du?

– Gud i himlen! Lokaltidningen läser jag alltid. Västerbottenskuriren, alltså. Och DN läser jag dagligen. Men jag är jävligt sur på DN. Den är alltid dyrare här än i Stockholm. Sedan läser jag regelbundet Råd & Rön. Jag prenumererar på den, faktiskt. Focus gillar jag också. Det är en jävla bra tidning, men det är inte alltid jag hinner läsa den. Det går upp och ner.

Hur kan du bli en ännu bättre människa?

– Det måste vara svårt, (skratt). Helt ärligt har jag inga ambitioner att bli bättre.

Slutligen Sverker, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Frukosten. En äggmacka. En ostmacka. Västerbottenskuriren och DN. Det är en helig stund!

FAKTA: Sverker Olofsson

Född: 14 april 1947.
Stjärntecken: Vädur.
Jobbar som: Jag är pensionär nu, men kör Ring P1 ibland. Det gillar jag skarpt!
Familj: Fru och två döttrar.
Bor: Vännäsby utanför Umeå.
God egenskap: Jag har alltid bråttom.
Dålig egenskap: Otålig.
Äter helst: Stekt strömming med potatis och lingonsylt. Det är en av mina många favoriter.
Dricker helst: Vanligt kranvatten. Häromdagen var jag på Arlanda. Där betalade man 36 spänn för en halvliter vatten. Det är 72 kronor litern! Förutom kranvatten dricker jag gärna alkoholfritt öl. Det är gott men också på tok för dyrt!
Längtar efter: Jag har det så jävla bra, jag går inte omkring och längtar efter något, men i maj varje år brukar jag rida häst ihop med tio kompisar. Det är kul.

FOTO: TT