Tommy Nilsson om 20 år yngre kärlekens barnkrav: "Ett avgörande ögonblick"
Artisten Tommy Nilsson, 58, och jag har stämt träff på Roy Fares nya fik i Stockholm. Det är trångt redan när vi kommer på förmiddagen. Men jag är först, och det går inte att missa artisten när han glider in – lång och med sökande blick. Till slut slår vi oss ner. Han vill bara ha kaffe medan jag satsar på citronmarängpaj, en favorit.
Sen börjar vi vårt samtal, och vi tar det från början.
Din mamma fick dig som ung och lämnade bort dig, berätta!
– Hon var bara 18 när hon hade två barn. Min bror fick hon som 16-åring, det här var ju på 60-talet och jag har inga minnen av min pappa, ser honom inte alls framför mig eller så. Så gick det som det gick, de skilde sig när jag var ett år och det kan inte ha varit lätt. Och så delade de på oss, min bror flyttade med pappa till Småland. Sedan träffade jag inte honom förrän pappa dog när jag var 12. Och så skaffade pappa en ny kvinna så jag har fyra halvsyskon som jag idag träffar väldigt sporadiskt.
– Ja, och det är klart man ibland funderar, jag kände honom inte och det måste varit värre för min bror och det har vi faktiskt aldrig pratat om. Och min mamma hade ju heller ingen direkt relation till min bror, de träffades inte under den här tiden.
Och din mamma lämnade dig på ett barnhem.
– Det var bara en kort period och något jag aldrig anklagat henne för. Hon gjorde så gott hon kunde.
Höll du på med musik redan som liten?
– Nej, det var mest idrott, fotboll och så. Men jag hade kompisar som spelade gitarr. Jag skulle lära mig spela trummor av en vän, men han knep själv platsen som trummis och då var det bara platsen som sångare kvar. När jag hörde mig själv sjunga lät det katastrof tyckte jag. Bandet utvecklades till Horizont. Egentligen skulle jag söka in på GIH (Gymnastik- och idrottshögskolan, reds. anm) men var för dålig i skolan, så det blev mer och mer musik.
Och så började du sjunga utomlands?
– Jag fick anbud från Frankrike när vi var ute och spelade. De skulle skapa en ny stjärna, jag var runt 20, flyttade dit och blev väl något av en tonårsidol, men hade ingen som såg efter mina intressen egentligen under den här tiden, allt var som ett svart töcken och slutade med en krasch och jag flyttade hem.
Fick du bygga ny karriär här?
– Jag fick inte spela in musik under eget namn sju år på grund av ett kontrakt jag signat så jag jobbade som studiomusiker under flera år, och som väktare.
Men sen tog det fart med duetten tillsammans med Tone Norum?
– Det var väl då svenskarna fick upp ögonen för mig och jag medverkade i ”Melodifestivalen” 1989 med ”En dag”. Sedan fortsatte det med soloplattor och turnerande och 1994 kom första svenska plattan.
Det dracks en del under din karriär, men nu är du nykter sedan cirka fem år tillbaka.
– Alkoholen ställde till det, det eskalerade, man tar stryk. En del blir glada, jag blev gapig och bråkig. Jag drack ensam hemma och det är patetiskt att fylla 50 och sitta på krogen bland 30-åringar och bli redlös.
Du träffade Malin Berghagen, ni fick barn, gifte er och flyttade till Färila. Men så skildes ni 2004.
– Hon hittade yogan och ville vara hemma med barnen. Klart det var jobbigt att skiljas i offentlighetens ljus. Jag försöker att undvika att prata om det, det var så längesedan och förstås så ställde alkoholen till det.
Och sedan hittade du en ny kärlek i Linda, berätta mer!
– Vi blev ihop 2008 då jag spelade huvudrollen i musikalen ”Sound of Music” på Göta Lejon i Stockholm. Den spelades samtidigt som Melodifestivalen på lördagskvällarna, så tävlingen bandades och vi bjöd även in andra Stockholmsteatrar att titta efter kvällens föreställningar. Linda var upptagen då. Men vi sågs ibland och pratade, fikade och lärde känna varandra. Och till slut kom hon loss ur sin relation.
Det skiljer ju 20 år mellan er. Vad har det betytt?
– Det kom ett avgörande ögonblick. Minns det väldigt väl, det var i bilen och jag förstod ju att hon ville ha barn. Det kokades ner till någon slags punkt till slut och hon frågade rakt ut, och jag kände att jag kommer förlora henne här och nu om jag säger nej.
Och nu har ni Tim, 6, år. Hur är det att bli pappa på nytt?
– Det är fantastiskt. Vi bor i ett hus med 50 meter till skolan och Linda och jag hade en lång startsträcka innan vi bestämde oss. Hon jobbar mycket och vi har hittat ett sätt att förverkliga våra drömmar på, i tvåsamhet. Jag kan stå över min karriär, ser hellre att hon får blomma.
Och du är helt nykter idag.
– Jag bara slutade dricka för åtta år sedan. Först räknar man timmar och minuter och i början provade jag att bara dricka vin. Men det går inte. Bara att lägga av helt. Jag går på mina AA-möten och har hittat en grupp med andra offentliga personer. Och tyvärr tappade jag mycket av tron på kärleken i och med skilsmässan från Malin. Först måste man bli en egen, hel person innan man kan träffa någon annan.
Så det tog ett tag?
– Det tog några år att inse det och att man bara bestämmer över sig själv.
Och nu är du hetare än någonsin?
– Folk hörde av sig och det verkar som ju mindre seriöst jag tar mig själv, desto mer seriöst tar folk mig.
Och morfar är du också?
– Det är coolt att vara morfar, jag var 40 år när jag blev det första gången och nu igen till Elle, tre månader. Livet är rätt bra ändå.
HETAST PÅ HÄNT TV: TATUERAR VARANDRA – med ÖGONBINDEL
LÄS OCKSÅ: Elaine Eksvärd om sexuella övergreppen som barn: ”Jag har kristallklara minnen”
LÄS OCKSÅ: Tommy Nilssons nya bröllopsbesked med 19 år yngre Linda
Foto: Micael Engström, IBL