Valter Skarsgård om kärlekslivet, pappa Stellan och Zebrarummet
✔︎ Mystiska kärlekslivet – svaret på känsliga barnfrågan.
✔︎ Uppväxten med kände pappan Stellan: ”Så jäkla flängigt”.
✔︎ Udda stilen som tonåring: ”Folk kan vara ganska dömande”.
Valter Skarsgård, 25, är son till ingen mindre än Stellan Skarsgård, 70, men står på egna skådespelarben efter hyllade insatser i bland annat Arn och Zebrarummet.
Snart är han även aktuell genom att spela huvudrollen i filmen om Börje Salming.
Valter har utsetts till Veckans kex i Aftonbladet Klick! som produceras av Hänt-redaktionen.
✔︎ Det här är Valter Skarsgård
Ålder: 25.
Bor: Södermalm i Stockholm.
Familj: Är singel.
Bakgrund: Kommer från en skådespelarfamilj och hade sina första roller redan som barn. Har från tonåren och framåt synts i filmer som ”IRL”, ”Funhouse” och ”Katla”.
Aktuell: I tv-serien ”Zebrarummet” på Viaplay
Du är aktuell i nya serien ”Zebrarummet” på Viaplay. Vad handlar den om?
– Det är ett krimdrama som utspelar sig i skolmiljö, på en privat internatskola och en kommunal skola. Den speglar kontrasterna mellan dom två närliggande världarna.
Vem spelar du?
– Jag är en av eleverna på den här internatskolan, en ganska osympatisk herre skulle jag nog påstå. Han är oskön men karismatisk på något sätt.
Finns det något av dig själv i den rollen?
– Nej. Han ligger väldigt långt ifrån mig själv. Det är en karaktär som njuter av att vara elak, och jag ser mig själv som tvärtom. Jag var så långt ifrån honom att det gick till den nivån att jag tyckte synd om alla dom andra stackars skådisarna som fick ta emot all skit från min karaktär. Och jag är ju inte riktigt Djursholm heller, utan uppvuxen på Söder.
Men du kommer väl från en sorts kulturell överklass, en framgångsrik skådespelarfamilj?
– Absolut, men den här karaktären, hans inställning och sättet han är, det är den översta överklassen rent materiellt och maktmässigt sett. Han bor på ett slott. Det är väldigt långt ifrån min umgängeskrets och vad jag är van vid. Samtidigt var det så klart spännande också att få leva sig in i det.
Hur skulle du själv säga att du är uppvuxen och uppfostrad?
– Jag är ganska liberalt uppfostrad, men det var så jäkla flängigt också när jag var liten. Farsan var och jobbade överallt hela tiden, och vi är så många syskon, så det fick nog rulla på lite som det gjorde helt enkelt.
Så ni flyttade med när han hade jobb runt om i världen?
– Ja. Vi flängde en hel del och följde med när vi var små, men det var ganska öppet. Vi fick vara oss själva. Jag har ingen sträng uppfostran… och när jag var liten var vi aldrig borta så länge att vi bodde utomlands. Nån gång när vi var borta lite längre hade jag hemskola. Annars gick jag i Södermalmsskolan på Söder.
Du var EMO i tonåren. Lyser det igenom i vuxen ålder?
– En del av musiken håller jag kvar vid och lyssnar på ibland, och jag tror det har påverkat mig som fan. Det var en sån stor del av min personlighet hela tonåren. Det har definitivt satt sina spår, och jag hoppas att jag har tagit med mig lite av det, för det är svårt att vara EMO om man bryr sig om vad folk tycker. Folk kan vara ganska dömande och vi var rätt annorlunda, jag och mina polare, lyssnade på Heavy Metal och hade långt svart hår och konstiga byxor. Det var inte så politiskt som det kanske är för många idag, handlade mer om kläderna och musiken.
Vilken är din favoritmusik idag?
– Jag lyssnar på mycket hip hop och akustiska singer songwriter-grejer, men har fortfarande en heavy metal-lista på min Spotify med alla gamla låtar jag lyssnade på i tonåren, även om jag inte lyssnar på det lika ofta idag.
Vad är det bästa med att vara du?
– Att jag har ett yrke där jag har så mycket frihet. Att jag kan jobba med något jag älskar och samtidigt ha tid över till att resa och hänga med kompisar. Jag har möjlighet att forma mitt liv på ett väldigt fritt sätt.
Valet att bli skådis måste ha känts rätt tryggt med tanke på att både farsan och tre storebrorsor är skådisar.
– Ja. När jag var EMO i tonåren ville jag bli hårdrocksmusiker, men då kändes skådespeleriet tryggare. Jag hade ju gjort ”Arn” och en del roller redan när jag var liten, så när jag skulle söka gymnasiet sökte jag till exempel först musik och sen teater som back up. Jag kände att jag vet hur det funkar och jag kan det här någorlunda i alla fall. Sen kände jag mig bekväm i filmvärlden eftersom jag är uppvuxen till stor del där. Jag tog drama redan på högstadiet, kom sen in på teater på gymnasiet, inte musik, och började jobba medan jag gick där. Och visst kändes det tryggt och hemtamt när jag började göra film.
Valter om kärlekslivet och barn i framtiden
Men har du ingen prestationsångest för att pappa och tre bröder är så stora namn i branschen?
– Nej. Det är bara andra som tror att det ska vara så. Jag skiter fullständigt i det. Tvärtom tycker jag det är jätteroligt när det går bra för dem som står mig nära. Det är kul att se dem vara framgångsrika och jag inspireras av dem.
Även om du inte behöver hävda dig för andra, är det inte lätt att konstant vara extremt självkritisk med fyra så hyllade skådisar i närmsta familjen?
✔︎ Pest eller kolera
◼️ Kunna se en timme framåt i tiden eller stanna tiden i fem minuter?
– Stanna tiden i fem minuter. Då skulle man ju kunna påverka saker under de fem minuterna. Det skulle vara mer praktiskt och effektivt än att bara se en timme framåt och inte kunna påverka något.
◼️ Om du måste välja, ska Djurgården eller AIK vinna Allsvenskan?
– AIK. De kanske egentligen är den större rivalen, men jag stör mig mer på Djurgården. Djurgården känns som Stockholms lillebror-klubb och jag stör mig att det går bra för dom hela tiden fast dom knappt har någon publik, inte ens en egen hemmaarena.
◼️ Få reda på att din partner varit otrogen med 12 olika personer eller med en och samma person vid 12 tillfällen?
– En person vid flera tillfällen. Det skulle betyda att hon blivit kär i den personen och det är inte mycket att göra åt. Hade hon varit med 12 olika skulle det innebära att man själv inte betydde något för henne, att hon lika gärna kunde ligga med vem som helst.
– Självkritisk är jag väldigt mycket, men det tror jag inte har med dom att göra, utan det är nog mer mina egna issues. Jag jämför mig inte med dom, utan vi gör alla våra egna grejer.
Du är singel för närvarande. Är du nöjd med det eller längtar du efter att bli kär?
– Man får väl göra det bästa av situationen oavsett om man är singel eller i ett förhållande, försöka se det positiva med där man är i livet. Jag är nöjd oavsett.
Men du har en väldig massa syskon, så skulle du i framtiden vilja ha många barn själv eller kanske motsatsen, knappt några barn alls?
– Det har jag inte ens tänkt på. Vi får väl se vad som händer senare i livet. Får jag ett barn märker jag väl om jag blir sugen på ett till eller inte, och så får jag ta det därifrån. Jag förstår inte varför jag skulle planera hur många barn jag vill ha nån gång senare när jag inte ens är i ett förhållande?
Det så klart. Jag tänker mer att det finns de som från ung ålder drömmer om att ha en stor familj, liksom motsatsen, dem som tidigt känner att de inte vill ha barn alls.
– Alltså jag själv tycker det är mysigt att ha en stor familj, men det är en sak att ha en massa syskon och en annan sak att själv uppfostra en massa barn. Jag har inga starka känslor åt nåt håll, utan känner att man får ”cross that bridge when you get there”.
Vad är din närmsta nära döden-upplevelse?
– Oj. Det var svårt. Det är klart det hänt många gånger att man känt att man var nära att bli påkörd eller varit i någon väldigt farlig situation, men jag har ganska dåligt minne och det är inte någon sådan situation som direkt utmärker sig.
Ofta när man hamnar i sådana situationer ställs livet på sin spets, man börjar kanske fundera på vad som egentligen händer efter döden, så är du andlig på något sätt?
– Nej. Det är jag inte även om jag kan vara lite vidskeplig ibland. Jag är väldigt vetenskapligt lagd. Går det inte att bevisa så tror jag inte på det. Och vad gäller det som inte går att bevisa eller motbevisa så finns det säkert någon form av förklaring som vi inte kan förstå. Jag tycker att det är en sorts simplifiering att försöka ge förklaringar till saker vi inte förstår. Jag tror att universum är mycket mer magiskt än vad vi kan förstå.
Var skulle du vilja vara om tio år?
– På söder… men ska jag vara mer seriös så kan jag svara att jag önskar att jag fortfarande kan jobba med skådespeleri om tio år, kunna fortsätta göra det jag tycker om. Och är jag lycklig om tio år så skiter jag i resten. Det spelar ingen roll om jag är lycklig på söder, i USA eller i Norrland. Så länge jag är lycklig kan inget annat vara särskilt farligt oavsett vad som händer.
Foto: Viasat & Karin Törnblom/TT