Viveca Lärn om sonens död – flyttade när han var 1,5 år

Efter reklamen: Bianca Salming: ”Den jobbigaste tiden i mitt liv”

Viveca Lärn, 79, har skrivit över 70 böcker. Däribland barnböcker och romaner, varav några ligger till grund för tv-serien Saltön.

Succéförfattaren har tidigare sagt upprepade gånger att hon skriver på sin sista bok, men ändå har hon fortsätt skriva. Och i en öppenhjärtig intervju med Hänt berättar Viveca att boken hon skriver nu nog ändå blir hennes sista.

– Jag säger tydligen alltid ’’det här är min sista bok’’, men nu tror jag faktiskt att det är det.

Boken, som Viveca skriver på nu, kommer tidigast att släppas nästa höst och utspelar sig i Lysekil under tiden före första världskriget.

Viveca Lärn om sonen Per Julius traumatiska förlossning: ’’Plågsamt’’

Idag bor Viveca i Göteborg med en fin utsikt, hon bor även nära sina barn Maria och Staffan som har egna barn på varsitt håll.

När Viveca bara var 20 år gammal fick hon sonen Per Julius, som dessvärre miste livet vid 50-års åldern år 2015 efter en tids sjukdomskamp.

För Hänt berättar Viveca om sonens dramatiska födsel som gav honom men för resten av livet.

– Han föddes med tarmarna utanför kroppen, utanför magen liksom. Så de fick de operera in. Och jag fick inte veta någonting utan de bara försvann, förklarar Viveca och fortsätter:

– De sa inte att han hade slutat andats två gånger under operationen, och kommer det inget syre till hjärnan så blir det ju skador. Men på den tiden på 60-talet så hade man för sig att man inte skulle tala om det för föräldrarna, utan man skulle, som de uttryckte det: ’’få njuta så länge man kunde’’, tills man själv upptäckte då att det var något fel. Det var rätt plågsamt.

Viveca Lärns son fick flytta vid 1,5 års åldern: ’’Kunde inte gå’’

Tiden efter Per Julius förlossning var tuff för Viveca och hennes dåvarande man. Det var så pass tufft att Per Julius fick flytta för att kunna få den hjälp han behövde.

– Han föddes i oktober och han bodde ju med oss, min dåvarande man, hans pappa och mig i ett och ett halvt år. Men sen gick det inte längre för att han kunde inte gå. Så då kom han på en institution och sedan på ett annat, bättre hem. Det var väldigt trevligt med andra patienter i hans egen ålder och det låg på landet.

Att förlora sitt barn var naturligtvis tungt för Viveca och hon tror att tiden fungerade som någon slags långsamt läkande kraft för att kunna gå vidare från sorgen.

Idag beskriver hon sin son Per Julius som väldigt söt när han var i livet och att han var väldigt lik sin pappa. Musiken var också något som betydde mycket för sonen.

– Han kunde ju inte tala men han gnolade och sjöng. Han tyckte jättemycket om musik och sång.

Per Julius lyssnade mycket på Musikgruppen KAL med stor glädje och behållning, och mamma Viveca jobbade även med gruppen ibland.

– Vi kom och spelade för honom, för det är ju en väldig skillnad att höra någonting live mot att höra radio eller en skiva. Så det var väldigt lyckat och han njöt.

FOTO: SVT/Seniorsurfarna, Hanna Brunlöf/Expressen/TT