Svenska åkarna utbuade av berusad publik: ”Stank sprit och marijuana”

Efter reklamen: Äventyrarens nakenhopp slutar i platt fall

Herrarnas femmil på Holmenkollen under lördagen blev en tung dag för de svenska åkarna. Sure miner och besvikelse stoppade dock inte den berusade publiken från att ha kul – på andras bekostnad.

Inför årets Holmenkollen befarade arrangörerna att fylleslaget skulle bli lika skandalöst som tidigare år. Och visst hade de rätt.

2018 skadades åtta personer i Holmenkollens fyllekaos som startar redan tidigt på morgonen när festen drar igång och tiotusentals besökare fyller skogen.

Skidåkaren Jens Burman, 28, som var det stora svenskhoppet inför femmilen fick bevittna den berusade publiken längs med skidspåret. Och de höll inte tillbaka med svenskhatet, skriver Expressen.

Mikaela Shiffrin historisk – slog Ingemar Stenmarks 34 år gamla rekord

Öl, rök, skrik och flaggor med snuskiga budskap

Kampen mellan svenskarna och norrmännen har pågått länge och åskådarnas patriotism är förväntad när det kommer till en stor tävling som Holmenkollen. Men denna gång förvånades de svenska åkarna av bemötandet från den norska publiken.

– Det är ändå lite mäktigt på något sätt när 10 000 norrmän buar ut dig, säger Simon Andersson som kom in på 33:e plats.

– Det är svårt att beskriva dånet man möts av på toppen av backen. Det bara skriks och framför allt buas det på oss svenskar, säger Gustaf Berglund, 31:a.

Öl, rök, skrik och flaggor med opassande budskap mötte de svenska åkarna. Simon Andersson berättar att även fast han var fullt upptagen med att staka sig fram kunde han känna spritlukt och stank från marijuana.

När Gustaf Berglund får frågan om vad som stod på publikens flaggor vill han inte svara.

– Det ska man väl inte säga i media. Det var snusk, säger han till Expressen.

Jens Burman: ”Snälla, avliva mig”

Jens Burman kammade hem en 25:e plats och lämnade Holmenkollen med en djup besvikelse. Han är dock osäker på om det var bu-rop han möttes av i skidspåret.

– Jag vet inte riktigt om de buade eller skrek Buuurman. Det låter ju ändå rätt lika, säger han skämtsamt.

Ironiskt fortsätter han:

– Men jag var ju så långt efter att sista gången jag passerade var det ju alldeles tyst. Alla hade väl hunnit gå hem.

Det är tydligt att landsmannen är trött och uppgiven – missnöjd med sin prestation.

– Man hade ju egentligen önskat att någon bara kunnat skjuta en där ute, säger han och fortsätter:

– Jag borde haft en skylt på mig med orden ”Snälla, avliva mig” när jag åkte förbi.

FOTO: Geir Olsen/TT/Alf Simensen/TT