Så lever Sverker Olofsson i dag efter succén i SVT:s Plus
✔︎ Mörka sanningen bakom TV-framgångarna: ”Tokjävlar”.
✔︎ Avslöjar – det hände med klassiska tunnan: ”Frun drog en djup suck”.
✔︎ Framtidsbeskedet: ”Det låter säkert fjantigt...”
TV-pris och ryggdunkar. Sverker Olofsson, 74, blev folkkär tack vare SVT-succén Plus, men för Hänt blottar han medaljens baksida.
✔︎ Det här är Sverker Olofsson
Ålder: 74.
Stjärntecken: Vädur.
Familj: Jämnåriga hustrun Barbro och två döttrar.
Bor: Vännäsby 25 kilometer väster om Umeå – i klykan där Vindelälven och Umeälven rinner ihop.
God egenskap: Tålmodig.
Dålig egenskap: Stressad. Allt ska gå fort, inget får vänta. När de andra runt bordet ätit hälften så har jag ätit klart. Ibland försöker jag skruva ner mig själv för att jag inte ska framstå som en korkskalle.
Älskar att: Lyssna på vinden och fåglarna. Hatar att: Det är jädrigt lite jag hatar, däremot känner jag en viss aggression – för att inte säga hat – mot coronan.
Kändis jag gillar: Lasse Berghagen. Ses vi på gatan så hejar vi på varandra och förmodligen stannar vi och pratar en stund. Vi umgås inte, men jag har träffat honom tillräckligt många gånger för att jag ska kunna säga att han är en jävla sympatisk gubbe, helt enkelt.
Två böcker jag varmt rekommenderar: Deckaren ”Stormvakt” av Kristina Ohlsson. Välskriven. Även romanen ”Små eldar överallt” av Celeste Ng. Den är också jättebra!
Kör: Volvo V50. Den är ganska trevlig att åka, faktiskt, och drar väldigt lite soppa.
Tre saker jag vill hitta på inom inte alltför avlägsen framtid: Återvända till en stad i Frankrike som heter Banyuls-sur-Mer. Den ligger precis vid gränsen till Frankrike. Vill även göra en flera dagar lång ridtur i Norrbottens skogar och hinna med en fisketur med några av mina bekanta.
Läget, Sverker?
– Läget är perfekt. Otroligt bra! Just nu, när du och jag pratar, är det en riktig höjdardag. Ikväll ska jag sända Ring P1 vilket jag tycker är otroligt roligt. Du vet, jag sätter mig in i bilen och åker in till Umeå. Jag är där på 20 minuter. Sedan sänder jag med Peter Öberg, producenten. Det har jag gjort några veckor per år, de senaste tio åren. Jag hinner aldrig bli less, det är bara kul. Det är världens grej, man har inte en aning om vad man ska prata om med lyssnarna. Det kan vara Afghanistan, det kan vara skog, det kan vara störande musik i radion. Det är jädrigt roligt!
I många år var du en av de riktigt stora elefanterna i SVT-rutan – bland annat som programledare för konsumentprogrammet Plus, men allt har ett slut. Vad fick du i avskedspresent när du slutade på SVT? En bunt rikskuponger, måntro?
– Nej, jag fick en otroligt fin present. Jag fick tunnan!
Originalet?
– Japp, originaltunnan. Inte någon av kopiorna.
Drog hustrun en djup suck när du rullade in tunnan i villan?
– Det gjorde hon faktiskt. Och så pekade hon lite diskret åt mitt arbetsrum. Där står den, jag har den som tv-bänk.
Sverker gillar livet som pensionär
Du verkade trivas som en prins i TV-rutan. Betyder det att det nya anonyma pensionärslivet är pest och pina?
– Nej, det gör det inte. Jag kan lugnt säga att jag trivdes fruktansvärt bra i rutan, jag trivdes med att vara igenkänd. Jag tyckte att det var fruktansvärt roligt att folk kom fram och ville snacka och klappa en på ryggen. Samtidigt är jag också väldigt medveten om att var sak har sin tid och jag har ett vansinnigt fint pensionärsliv.
Visst är du hundra procent lantis?
– Ja, absolut.
Hur ser det ut i området där du bor?
– Jag bor i Vännäsby, jag är född här, jag har bott hela mitt liv här. När jag började mina dagar, på denna gröna jord, så var Vännäsby ett riktigt traditionellt jordbrukssamhälle. Jag gick ner till bonden Rikard och lånade hans häst som hette Tindra, sedan red jag omkring ute på skiftena. Sedan dess har byn utvecklats. Under en period stod allt ganska stilla, men eftersom Umeå är en stark stad så har Vännäsby utvecklats till något av en förort. Inte förort som du tänker dig Stockholm, men du förstår vad jag menar. Det har byggts mycket på slutet, folk har flyttat hit, Vännäsby betraktas som ett väldigt trevligt ställe.
Har du björnar och renar inpå knuten?
– Inte björn men ren. Många hävdar att de sett björnar, men björnarna har inte flyttat in i stugorna om man säger så. De finns utomhus, runtomkring. Lodjur finns också. Renarna är verkligen en tillgång, de är otroligt fina att titta på.
Vad finns det att säga om dina föräldrar?
– Vad ska jag säga? Bra människor. Levde under enkla förhållanden. Pappa var politiskt aktiv på arbetarsidan. Fackföreningar, kommunala nämnder. En riktig gråsosse.
Mamma, då?
– Mamma var mamma. Hon jobbade på ett vårdhem med utvecklingsstörda barn som det hette på den tiden.
Hur kom det sig att du blev journalist en gång i tiden?
– Jag blev journalist av en slump. Det var så här, förstår du. Jag vikarierade som lärare på högstadiet i Dorotea. Dorotea ligger där uppe, sju mil ännu längre mot fjällen. Borgafjäll. Där jobbade Siewert Öholm. Jag brukade ta bilen hem till honom och fika. Siewert var kontaktman åt radion, han hade ett slags bevakning av kommunen. Siewert sa att ”här i Vännäs finns det en bra kille som inte verkar så korkad”. Så jag fick bli kontaktman, jag också. Efter en tid fick jag göra morgonsändningarna i radion. Därifrån växte det…
Hur har medaljens baksida sett ut?
– Vissa kontakter har jag upplevt som rätt obehagliga. Någon gång också som rätt hotfulla. Det är avigsidan.
Det blåser på toppen, Sverker.
– Ja, tokjävlar har ringt på natten. Det har jag upplevt mer än en gång. Min chef på den tiden sa att jag skulle skaffa hemligt nummer. ”Det är sådant företaget står för”, sa han, men jag hade som princip att vara nåbar. Kunde folk inte få tag i mig, då kunde jag lika gärna jobba med något annat. Jag måste vara en helt vanlig Svensson fast jag har det här jobbet. Så i fyllan och villan kunde folk ringa ett på natten. Det var inte jätteroligt.
Vilken händelse i ditt liv har präglat dig mest?
– Det är ju när man får barn. Eller ännu hellre när man får sina barnbarn. Då är man mogen och online, då är man lite mer tillbakalutad på något konstigt sätt.
Vad skulle du göra annorlunda om du fick leva om ditt liv?
– Jag skulle nog skaffa mig en bättre utbildning. En utbildning i grunden. Kanske läsa in en juridisk utbildning. Jag brukar tänka på det ibland, att gud vad mysigt det är på Campus-området! Sedan hade jag nog rest lite mer, sett fler delar av världen. Det hade nog inte skadat.
Vad väntar runt hörnet?
– Det låter säkert fjantigt, men i morgon ska jag iväg och plocka hallon. Det tillhör högtiderna i mitt liv. Jag är nämligen en stor bärplockare, jag gillar det där. Det är en av få gånger man verkligen kommer ut i skogen. För mig är det när jag plockar bär och när jag rider. Då är jag i skogen.
Slutligen Sverker, vilken är den bästa stunden på din dag?
– Helt klart när jag gjort en ostmacka på morgonen, dricker en kopp kaffe och läser Västerbottens-Kuriren och Dagens Nyheter. Det är total avkoppling, det är verkligen en underbar stund.
Foto: TT & Sven-Erik Frick/SVT.